attlskatvmn.blogg.se

Jag minns på riktigt dagen som i går, jag satt på en pub i Stockholm. Med två personer jag inte kände vidare bra. De var ett par och hade mest ögon för varandra, hon var min granne och han hennes nya pojkvän. Jag var väl mest med som någon typ av kvinnlig fägring då hans jobbarkompisar skulle dyka upp. Jag minns att mina förväntningar på kvällen var låga. Han jobbade på bygge och i ärlighetens namn hade jag väl en och annan fördom mot hantverkare. (förutom att de aldrig kommer i tid och skitar ner)

 

Jag var på väg och gå när jag ser en lång reslig man stå i dörren, bakom honom var solen på väg ner och det blev ett magiskt sken kring honom. (jag ser hur fånigt det låter) Och jag minns att jag med hela min själ, kropp och hjärta önskade att just han hörde till gänget av min grannes killes jobbarkompisar. Och det gjorde han faktiskt. Innan jag visste ordet av satt han vid vårt bord och jag var förlorad. 

Christian hade, och har även än idag, en förmåga att gå människor att känna sig sedda och förstådda. Det är svårt att förklara, men när jag pratade med Christian den kvällen kände jag mig speciell, utvald och viktig. Än idag känner jag så när jag är i hans närhet. Sedd och speciell. 

 

 Mina övriga minnen av denna kväll suddiga, och inte pga mycket alkohol eller så, utan för att jag var fullständigt betagen i denna man. Vid något tillfälle under kvällen satte han sig bredvid mig och hans ben snuddade mina, i hela min kropp gick som stötar och samtidigt som jag ville ta bort mitt ben omgående så fick jag inte nog. Jag vet inte om jag drabbades av förälskelse vid första ögonkastet. Men något var det som hände den kvällen. Något som legat till grund för oändligt massa sorg men även en oändlig massa lycka och kärlek.