När jag tänker på dig
Kategori: Allmänt
Vi bor i ett energihus, tjocka väggar och tredelsglas på alla fönster. Bra för elräkningen men värdelöst om man vill ha ett fungerande wi-fi.
Rätt ofta funderar jag på hur länge det ska hålla, i 15 år till och från (oftast till) har vi träffats. Det är en sanslöst lång tid. Jag har "gjort slut" alla gångerna. Oftast när det dåliga samvetet sköljt över mig som en tsunami. När känslan av att min fina, kärleksfulla, underbara man förtjänar bättre blivit för stark. När vi haft det extra bra, när jag inte klarat av att se mig själv i ögonen mer. För han är underbar och jag vet att jag är usel. Men på något sätt hamnar vi alltid där igen. Jag ska inte skylla på högre makter eller på ödet. Någon av oss brukar ringa till slut och sakna den andra. Och nu, efter 15 år, har vänskapen och närheten blivit så stor att jag inte vet hur jag ska kunna vara utan honom. Vi kan aldrig ha en relation byggd på vänskap, attraktionen är för stark. Och ingen av oss vill förlora den andra. Det skulle vara som att göra slut med en bästa vän. Hur gör man det?
Vad skulle hända om hans fru fick veta, eller min man? Det har vi pratat om och konstaterat att vi hade kommit till ett vägskäl och göra ett val. Skrämmande va?
